likewonderwomen.blogg.se

Idag ska jag berätta om en jobbig historia. En historia jag helst skulle vilja låta vara historia för all evighet. Men samtidigt känns den viktig att dela, dela på bloggen, och dela med er. Det känns viktigt, för att visa en annan sida av mig, och av sex och kärlek.

Jag ska berätta om en kille jag träffade i somras, en kille som jag började snacka med efter en helt vanlig utekväll. Jag var aningen överförfriskad när vi sågs, och enligt hans version, så hade jag hånglat upp honom och bett att få sova hos honom den natten då jag inte hade någon annanstans att ta vägen. Det blev aldrig så att jag sov hos honom, men efter det fick jag en vänförfrågan på facebook och vi började snacka en hel del. Han var en kille jag och Irma och alla våra vänner gått på högstadiet med, han hade även haft ett kort förhållande med en av våra vänner. Jag hade alltid tyckt att han var charmig och söt på något sätt, även om han egentligen inte var riktigt min typ.

När vi träffades den sommaren hade han blont axellångt hår, septumpiercing, var lite smårund och hade en jävligt hårig överkropp. Allt förutom håret och de blåa ögonen var så inte min typ av kille. Han kom in i en tidpunkt i mitt liv då jag försökte leta efter allt som inte var min typ, och han var verkligen det. Jag som alltid dragits till blyga killar som jag måste ta första steget med tyckte det var annorlunda och härligt med en kille som helt plötsligt tog första steget att prata med mig, och sådär en sommarkväll frågade han om vi skulle umgås dagen efter.

Jag sa ja när han bjudit in sig själv, och dagen efter när jag slutat jobbet snabbade jag mig hem för att duscha och sätta på mig snygga kläder. Jag tog ett glas vin för att stilla nerverna, det var något med denna killen som fick mig riktigt nervös och on the edge. När han kom så gav han mig en kram och vi gick upp på mitt rum och snackade lite random om allt möjligt. Det var inte sådär pinsamt som jag trodde det skulle bli, det kändes riktigt bra till och med, kanske skulle det kunna bli något mer än vänskap till och med? Kanske en blivande pojkvän?

Men så fel jag skulle ha. Det dröjde inte länge förrän han la sig ner i min säng och på något sätt fick han mig att lägga mig bredvid honom. Efter det åkte kläderna av och innan jag visste ordet om det hade vi sex. Och sen igen. Och sen igen. Och på något sätt fick han det att kännas så bra. Som att det var helt naturligt att jag nyss haft sex med en total främling jag för någon stund sedan fantiserade ihop ett seriöst förhållande. För något seriöst förhållande ville han inte ha, det gjorde han klart för sig, innan han plockade ihop sina saker och åkte hem igen. När han åkt kände jag av lite ångest och skam, men jag försökte putta bort känslorna så långt det gick.

Och det gick rätt bra, för snart hörde han av sig igen, pratade om allt och inget. Verkade intresserad av mitt liv och hur det gick för mig, han ville träffa mig igen. Vi kanske kunde åka och bada eller något? Genast blev jag glad, han kanske ville ha något seriöst ändå! Jag kommer fortfarande ihåg de lyckokänslorna jag kände den dagen när jag åkte i hans bil och vi var på väg till någon random han kändes pool för att bada, jag kände mig glad, och det pirrade i magen. När vi väl kom dit och hade badat och pussats och gullat en stund gjorde han allt för att försöka komma in i mina byxor. Jag försökte skämta bort det och sa att jag inte tänkte ligga med honom, inte idag. Men på något sätt övertalade han mig och snart var han i mig. På något sätt fick han mig att känna mig värdelös om jag inte låg med honom, som att han åkt så långt och tagit mig enda hit men ändå kan inte jag ge honom något så litet som ett ligg i tack. När han skjutsade hem mig fick jag inte ens en kram och knappt ett hejdå.

Jag mår dåligt över att säga detta men jag fortsatte att träffa honom. På något sätt blev han ett heroin, han kunde få mig att må sjukt bra när han var snäll mot mig. Jag presenterade även honom för mina vänner, och när vi satt ett helt gäng hos Irma en kväll satt han och höll min hand och höll om mig öppet. Det gick ett sådant lyckorus i mig den sekunden hans hand nådde min, mitt där, framför alla, det måste ju betyda att han ville ha mig eller hur?

Han och jag sov i Irmas bäddsoffa den kvällen och än en gång hade vi sex. Efter han kommit och allt var färdigt vände hans sig om, och det enda jag fick se den natten var hans ryggtavla.

Sista gången vi sågs gick droppen. Det var en kväll i slutet av sommaren, och han hämtade upp mig längs vägen till en vän. Vi satt hos min kompis och snackade skit en timme, hans hand över mina axlar som att visa att jag tillhörde honom. När klockan började bli mycket körde vi hem till mig, vi gick upp på mitt rum och satte på en film. Mot filmens slut började han tafsa på mig och "få igång" mig men jag var trött och ville sova. Jag sa att jag inte tänkte eller ville ligga med honom den kvällen, frågade om vi inte kunde sova och bara kramas? Men nej, han ville inte bara sova och mysa, han ville ha sex och fortsatte ta på mig. Jag fortsatte att säga nej, flera gånger, men till slut var han i mig ändå. Han brydde sig inte om mina nej, han hade sex med mig ändå. Han våldtog mig. Och när han våldtagit mig färdigt vände han sig om och det enda jag såg hela den, sömnlösa, natten var hans rygg - som så många gånger för.

Jag låg apatisk kvar i min säng. Vad säger man, vad gör man, i en sådan situation? Där någon nyss tagit ens värdighet och smulat sönder den i bitar? När den personen ligger kvar i ens säng?

Jag låg apatisk hela natten, kände mig äckligare och fulare än någonsin, smsade Irma och en av mina andra vänner, men kunde, vågade inte riktigt säga hela sanningen. De förstod båda att något var fel men kunde aldrig i hundra år tro att verkligheten skulle vara såhär rå.

På morgonen när vi vaknat vågade jag inte riktigt be honom gå. Jag kunde knappt prata med honom eller se på honom, han bara låtsades eller kanske till och med trodde, att allt var bra. Att inget förändrats, att den natten hade han inte gjort något oförlåtligt, att han den natten inte gjort något mot mig som förevigt skulle vara inpräntat i mitt huvud, i min själ, i hela mig. Något som skulle förändra mig föralltid. 

Men någonstans där mitt i alla mina spillror gick han, och han märkte nog att något var fel när han för en gångs skull fick ge mig en hejdåpuss och inte tvärtom. Den dagen rymde jag hemifrån, ville inte sova hemma, omringade mig med Irma och min andra bästa vän. Sa hejdå till honom.

Raderade honom från mitt liv, han hade aldrig hört hemma där från första början. Han är raderad, och det kommer han alltid vara, men jag kommer alltid bära med mig vad han gjort mot mig. Hur han fick mig att känna. Hur han fick mig att bli så liten, så förnedrad och hur han tillsist våldtagit mig som att mina nej inte spelade några roll. Som att det, eller jag, aldrig spelat någon roll.

Denna historian var riktigt jobbig att berätta, jag mår dåligt och vill spy just i denna sekund. Men jag tror det är viktigt för mig att dela den, både för min egen skull och andras. Jag tvingas bearbeta något jag hållt inom mig alldeles för länge, och jag delar också historian med er. Kanske har någon av er där ute varit i en liknande situation, går igenom det nu, och om inget annat hoppas jag att denna historian får er att aldrig hamna i en sådan situation.

Låt aldrig någon kille styra över er eller ta över er, eller mindfucka er, som den här killen gjorde mot mig. Låt aldrig någonsin någon få dig att känna dig som han fick, och ibland fortfarande, får mig att känna.

Jag läker nu. Jag läker fortfarande.

/Victoria