Så jag håller med Victoria det har hänt en hel del den senaste tiden. Jag ber med hemskt mycket om ursäkt för vår dåliga uppdatering det ska verkligen bli ändring på det!

Hur som helst hade jag tänkt att skriva om kärlekskänslan.
Ja men ni vet den där brännande, stormiga och frustrerande lyckliga känslan. Jag har den nu. Jag denna känslan för att jag just nu gör något jag älskar, jag gör något jag drömt om sen jag var typ 8år.
Skådespel.

Jag har nu varit högt uppe på rosa moln hela veckan och jag har saknat känslan av att det bubblar i hela kroppen. Saknat att ligga klar vaken på grund utav att jag är så lycklig. Jag är kär i något som inte kan såra mig lika mycket som en person och jag är glad över att kunna säga att kärlek inte behöver vara till en person.

Jag hoppas med denna utbildning kunna stärka mig själv. Speciellt i mitt självförtroende när jag träffa människor som skrämmer mig. Nu menar jag inte folk som ser/beter sig som ens värsta mardröm utan mer de där personerna som väcker intresse hos mig. Det finns bokstavligen inget som skrämmer mig mer än att prata med någon som får det att gnistra till inuti mig.

Hur som helst så har jag nu sprudlande energi trotts min trotsiga förkylning. Och jag är stolt som kan säga att jag varken saknar en kille/tjej eller ett sexliv (just nu iallafall, de kan ju ändra sig illa kvickt)

Hoppas era sista sommarveckor är minst lika underbara som mina!

/Irma