likewonderwomen.blogg.se

Så vilken historia ska jag börja med. Hmm kanske ska jag börja med en gammal men inte precis n goding.

För mer än ett år sedan låg jag i mitt rum och mitt i alla mina försök till att somna fick jag ett sms. Ett sms från ett nummer jag inte kände igen. Detta är väldigt ovanligt när man bor i en liten by där alla mer eller mindre kan allas nummer. Så där låg jag och kände lite spänning bubbla i magen. Jag tror att när man lever ett mindre händelserikt liv kan vad och vem som helst få en att känna fyrverkerier.

Hur som helst denna mystiska man var ingen prince charming. Tvärt om han var allt det som fick mig att hata mig själv. Men låt oss ta det från början. Vi började smsa, han förklarade att han fått mitt nummer av mitt ex.
Allt bara snurrade. Jag kände ända in i själen att jag verkligen ville ha någon igen.
Jag ville så himla gärna ha någon som berättade för mig hur bra, älskvärd, vacker och underbar jag är.
Det låter kanske hemskt egoistisk men just då var jag så nere. Det ända jag såg i spegeln var fel, hela jag var fel.

Denna killen gav mig uppmärksamhet. Jag skojar inte om jag säger upp till 30 sms om dagen och hälften besvarade jag inte ens. Jag ska inte ljuga det kändes bra att få uppmärksamhet. Men tillslut tog det stop. Han var för mycket, för många sms, för många frågor och helt klart för lite kemi.

Vi slutade smsa ett tag men av någon anledning försökte han bjuda in sig själv ändå. Det va obehagligt och påfrestande. Killen kunde inte ta ett nej eller förstå hintar. Så tillslut sa jag det rakt ut. Ja att jag inte ville träffa honom, smsa eller ha något med honom att gör mer.
Tiden gick och han gick vidare till andra. Eller ja andra av mina vänner. Det är så det går till i små byar ord betyder inte speciellt mycket. Men plötsligt var han bara tillbaka, vi smsade och såg några filmer. Och med det menar jag inte ha sex medan en film spelar på tv utan på allvar se film. Vi försökte prata men det funkade aldrig. Han och jag var bara inte på samma nivå och hade absolut ingen kemi.

Nu kommer vi till historian som skulle förändra mitt sätt att se på mig själv för all framtid. Jag och V var hemma hos en gemensam vän och ja som vanligt festade till det. Vi blev lite fulla och tillslut smsade jag honom och bad honom att komma. Det blev en helt okej rolig kväll jag hade ju V där. Men klockan tickade iväg och plötsligt var det bara tid att gå. Han passade på att köra mig hem och sen tillägga att det var för sent för honom att köra hem. Vilket är skrattretande eftersom han bara har några kilometer hem.
Vi hamnade iallafall uppe i min lägenhet. Han på bäddsoffan och jag på min säng. Som den charmiga man han är smsade han från soffan och hur det nu än hände hamnade han i min säng. Han flyttade närmare medan natten blev morgon och jag var så ensam. Så ensam att min insida kändes som ett nytt, öppet sår som bara vill ha lite kärlek.
Plötsligt var vi mitt uppe i allt. Kyssar och beröring men han kommenterade allt. Mitt skratt, min kropp, ljud jag gjorde, min oerfarenhet av sex och mer som jag inte ens kan få mig själv att skriva.
Tillslut slutade vi när till och med han inte kunde blunda för vår extremt dåliga (och åter igen) kemi.
Han lämnade mig på min säng, sa att han skulle jobba och stängde dörren. Så fort dörren mötte dörrkarmen började jag gråta. Tårarna rullade och jag kunde fortfarande se honom över mig, under mig och mellan mina lakan.

Han var ett misstag men jag skulle ha insett det tidigare. För till och med nu, långt efter kan jag inte höra de orden han sa på något annat sätt än negativt även om det är från personer som menar det på ett helt annat sätt. Jag ber om ursäkt för min existens gång på gång.
Detta är för mig en av de mest hemska upplevelserna någonsin och jag hoppas bara att jag någon gång ska sluta höra hans nedlåtande röst.