Det är onsdagkväll och jag sitter och packar ner mitt liv i en resväska. På fredagmorgon lämnar jag Sverige för varmare breddgradder. Jag åker till Turkiet och jag är överdrivet taggad. Här hemma är det alldeles för mycket drama och det var längesedan jag kände mig hemma här. Mitt liv har snurrat runt och jag saknar fast punkt, därför flyr jag fältet ett vecka och hoppas allt blir bättre när jag kommer hem.
Jag är trött som fan på vår lilla stad. I helgen drog jag i vanlig ordning ut för att festa på vår stammisklubb, och trots alkoholdimman jag var i kände jag mig så jävla trött på allt och alla. Det är alltid samma folk där, alltid samma låtar som spelas och alltid samma sak som händer. Eller ja, det var ett undantag denna helgen. Jag blev tvångsupphånglad av en två år yngre bekant som sedan drog iväg mig till ett mörkt hörn för att försöka trycka ner handen i mina byxor. Oh wow, lucky me. Finns det bara svin där ute eller? Jag börjar fan snart ge upp hoppet om att det finns några vettiga killar kvar.
Jag får hoppas att det finns några snygga turkar eller andra utländska killar att ha en liten one time fling med. Hade inte tackat nej till en brittisk kille....eller en norrman. Ja, vi får väl helt enkelt hoppas att jag hittar någon snygging så jag kan hålla er uppdaterade här på bloggen!
Hoppas ni får det underbart här hemma så ska jag njuta av aaaalldeles för många drinkar åt er också! Puss!
Så jag håller med Victoria det har hänt en hel del den senaste tiden. Jag ber med hemskt mycket om ursäkt för vår dåliga uppdatering det ska verkligen bli ändring på det!
Hur som helst hade jag tänkt att skriva om kärlekskänslan. Ja men ni vet den där brännande, stormiga och frustrerande lyckliga känslan. Jag har den nu. Jag denna känslan för att jag just nu gör något jag älskar, jag gör något jag drömt om sen jag var typ 8år. Skådespel.
Jag har nu varit högt uppe på rosa moln hela veckan och jag har saknat känslan av att det bubblar i hela kroppen. Saknat att ligga klar vaken på grund utav att jag är så lycklig. Jag är kär i något som inte kan såra mig lika mycket som en person och jag är glad över att kunna säga att kärlek inte behöver vara till en person.
Jag hoppas med denna utbildning kunna stärka mig själv. Speciellt i mitt självförtroende när jag träffa människor som skrämmer mig. Nu menar jag inte folk som ser/beter sig som ens värsta mardröm utan mer de där personerna som väcker intresse hos mig. Det finns bokstavligen inget som skrämmer mig mer än att prata med någon som får det att gnistra till inuti mig.
Hur som helst så har jag nu sprudlande energi trotts min trotsiga förkylning. Och jag är stolt som kan säga att jag varken saknar en kille/tjej eller ett sexliv (just nu iallafall, de kan ju ändra sig illa kvickt)
Hoppas era sista sommarveckor är minst lika underbara som mina!
Jag vet att vi varit väldigt dåliga på att uppdatera här på sistone, men det har varit mycket som hänt i bådas liv och det sista vi tänkt på har varit bloggen. Men jag har insett att bloggen är lite som terapi för mig, jag mår bättre när jag skriver av mig, så jag MÅSTE verkligen bli bättre på att skriva här.
Jag tänkte i alla fall uppdatera er om vad som hänt i mitt kärleks/sexliv på sistone. Jag har brytit upp med min KK och snackade inte ens med my well known love Mr Virgin när jag var på hans bands spelning.
Att bryta upp med killen jag haft som KK under sommaren var ett bra beslut. Han var allt det jag inte ville ha och han såg till att utnyttja mig till max. Han mindfuckade mig till att tro att jag ville ha något mer än ett KK-förhållande med honom för att sedan bli arg och off när jag gjorde fel. Droppen var när han hade sex med mig mot min vilja. Jag som är en ganska styrig och arg person som har lätt att säga ifrån blev tom och apatisk av honom, så jag bröt med all rätt upp med honom.
Uppbrottet fick mig dock att börja tänka på Mr Virgin igen, hur mycket jag saknar och tycker om honom. Hur mycket jag kunde haft. Därför var det extra jobbigt när jag i jobbsyfte åkte och kollade på hans band och inte ens fick ett hej fast vi stod fem meter ifrån varandra..
Efter mina senaste erfarenheter har jag bestämt mig för att låta killarna ligga på hyllan lite. Fast det känns svårt då jag redan är sexuellt frustrerad. Aja, thank god for my vibrator helt enkelt!
Det är söndag och min kropp känns konstig efter helgens bravader. Det har hänt mycket i helgen och det är som att min hjärna inte riktigt får grepp om allting. Jag ligger i feber efter att ha nakenbadat med en av mina bästa vänner och tre random killar igårnatt. Jag har druckit oändliga mängder av vin och känt mig oövervinnerlig. Jag har haft sex och jag har känt mig sådär otroligt liten, fel och malplacerad. I fredags såg jag och Irma Oskar Linnros, en av mina gudar i musikväg, och det var underbart. När Oskar och hans gäng spelade låten "Gå hem" kunde jag inte låta bli att förknippa den med mig och mitt liv. Med mig och mina vänner.
du står med hjärtat utanpå fyrverkerier inuti vi går i cirklar för vi har ingenstans att gå jag tror vi tänker samma sak
vi borde gå hem vi kommer förlora vi kommer säga aldrig igen samma historia
Alkohol har så många olika effekter på en. Den kan få en att känna sig bäst i världen, som att inget någonsin kan gå fel. Den kan få dig att känna dig sämst, som att ditt liv suger och allt bara är meningslöst. Alkohol får dig att berätta alla dina värsta hemligheter och att öppna dörrar du vanligtvis aldrig skulle öppna. Alkohol kan få dig att känna dig hopplöst kär i vem som helst och som vad som helst är världens bästa idé.
Mest av allt får alkohol mig att tänka. Eller kanske inte alkoholen i sig, men det jag gör när mitt blod invaderats av alkoholhaltiga drycker och jag inte längre kan tänka klart. Eller kanske jag tänker klarare än någonsin? Kanske är alla de dumma sakerna du gör på fyllan det du och ditt hjärta egentligen vill men din hjärna är för smart för att hinna stoppa i nyktert tillstånd. Som att säga till den där killen eller tjejen att du gillar honom eller henne. Som att ha sex med den där personen. Som att säga något om sig själv som man aldrig sagt till någon innan.
Alkohol får mig att fundera. Dagen efter jag varit dödligt berusad känner jag mig ensammast i världen för det känns som jag på något sätt ser klarare än någonsin. Alla dumma saker jag gjorde dagen innan får mig på något sätt att förstå mig själv och det jag känner mycket bättre.
Alkohol gör allting så mycket klarare. Så som att jag kanske egentligen gillar den där killen, fast det bara ska handla om sex. Eller att jag egentligen bara är ensam för att jag saknar att ha någon där.
/Ett snurrigt inlägg av en otroligt bakis Victoria med feberfrossa
Jag tycker ofta att man som tjej blir sed som en tickande tidbomb. Vi är känsliga och egoistiska enligt många, vi hanterar inte kritik och vi är desperata efter uppmärksamhet. Och så vidare och så vidare.
Under min skolgång har jag sett en stor förändring. Vi tjejer har blivit mer stöddiga och högljudda. Detta gott folk är inte för att vi är känsliga eller för att vi har kort temperament. Detta är för att många av oss antagligen är trötta på att bli andra handsval. Trötta på att inte få fram vår mening då killarna gapar och skriker. Vi har anpassat och blivit som dem. Jag menar de flesta av oss fick tennisarm bara för att vi räckte upp armen så många gånger i onödan!
Jag hamnade ofta i hetlevrat argument med olika killar från min klass men det kändes alltid som om de nedvärderade mig bara för att jag var tjej. Precis som om min mening och mina åsikter inte spelade roll för att jag har bröst?
Det gör mig arg att mina bröst ska vara en anledning för folk att se mig som en mindre värd person. Precis som om mitt kön ger folk rätt att ge sig på mig undersommaren för att jag vill ha shorts på mig. Det gör mig frustrerad att tänka på att om jag skulle bli attackerad kan polisen skylla på att det var mina kläder som var felet. Det gör mig ledsen att behöva springa hem för att jag är rädd för min egen skugga.
Jag klagar inte, jag är så stolt över att vara tjej. Men ibland önskar jag bara att vi kunde bytta. Att vi bara kunde ha gått en mil i varandras skor. Jag vill aldrig säga att killar har det lätt men det börjar bli tröttsamt att höra att det ända vi bryr oss om är att shoppa. Det är irriterande att killar jämför mens med att bli slagen i kulorna. Jag vet i och för sig inte hur de är att vara kille men jag vet hur de är att vara tjej. Inte nog med att vi ungefär tio dagar per månad måste bära de känslor, förvirringar, ångest och konstiga kroppsformer mensen ger. Utan även minst 4 dagar med den outhärdliga smärtan, det fettiga håret och hyn samt svettningarna. Hela mens grejen hade nog inte varit ett problem om killar hade slutat att säga den underbara meningen ”har du mens eller?”. Snälla gud nej! Okej? Då du säger detta har vi till 98% av tiden inte mens vi är bara personer som blir arga precis som ni andra. Men när ni säger det kan jag lova att vi alla planerar era mord i minsta detalj resten av dagen.
Helt ärligt så vet jag inte var jag vill komma med detta. Antagligen för att jag sitter här med månadsjukan nu med en stark irritation på det manligakönet. Men hur som helst är detta meningar jag har året runt mens eller ej.
En blogg om killar, sex, glass, lite mer sex. Misslyckat sex. Bra sex. Bra killar. Dåliga killar. Kärlek. Kåthet En blogg om oförglömliga historier i true sex and the city spirit. Läs och njut om misslyckade sexakter och känn dig inte längre ensam. Vill du maila in en historia når du oss på [email protected]
