likewonderwomen.blogg.se

 Jag känner att det är dags att berätta om mitt ex eftersom jag ganska ofta pratat om honom.
Han och jag träffades för första gången en höstdag för ungefär fem år sen. Jag och två kompisar skulle börja träna och han var en av de första som gick in i gympasalen.

Jag minns fortfarande hur mitt hjärta slog tusen gånger snabbare och hur jag aldrig kunde fokusera på träningen när han va nära. Hans stora bruna ögon och tuppkam som alltid bytte färg var bara få saker som mina vänner alltid fick höra mig babbla om.

Jag minns sommaren som följde inte bara för att de va de sista dagarna av nian utan även för att Victoria övertalade mig att fråga efter hans nummer. Jag minns att jag väntat till alla andra gått och hur alla organ darrade och att jag mådde illa. Men jag hörde Victorias ord ”Irma sluta vara så besatt och bara fråga om han vill umgås!”
Jag frågade och från den dagen smsade vi från morgon tills jag inte orkade vara vaken mer. Det va väl inget speciellt i början bara en riktigt bra vänskap.

Månader gick och gymnasietiden började. Vänner försvann, personliga problem och nya känslor men genom det fanns han där. En av mina nya vänner tröttnade en dag och tog min mobil och frågade om Mr Perfect inte kunde ha en fest. Han svarade naturligtvis ja och den helgen begav vi oss mot staden bredvid. Kvällen är helt klart snurrig jag minns folk som nu är mina nära vänner, minns cider, en röd hink och hur jag sov under en köksbänk.
Men framförallt minns jag honom, hur han log och allt kändes så fantastiskt.

Några få dagar efter det umgicks vi själva och BAMM plötsligt hade jag min drömkille. Han var allt jag någonsin drömt om och så mycket mer. Han hjälpte mig igenom så mycket, lyfte så mycket av min börda att jag nu i efterhand undrar om jag klarat mig utan honom.

Vi var glada och lyckliga tillsammans i två år innan saker och ting började bli, fel. Ja klart under de två åran bråkade vi få gånger och blev sura men den tiden går inte ens att beskriva. Hur som helst in på det tredje året började vi göra slut. Eller jag började göra slut. Det slog väl mig bara hur seriöst vårt förhållande faktiskt var. Jag började gilla andra och trodde hela tiden att allt och alla var bättre än att vara i ett förhållande med honom.
Ärligt så hängde det nog mycket på vårt sexliv. Vi pratade aldrig riktigt om det men för mig var det 99% av tiden inte bra. Jag var i början så rädd eftersom han var så mycket äldre än mig och sen när jag insåg att det inte blev bättre kändes det som om de var för sent.

Jag ångrar mig nu för om vi hade löst det från början hade vi kanske inte slutat som vi gjorde. Jag hade inte varit otrogen eller gjort slut så många gånger. Jag hade kanske inte förstört oss på det sättet. Dock va jag ju inte otrogen med sex utan jag kysste en tjej som jag hade varit kär i ett tag. Inte för att jag tycker att det gav mig rätten till det men jag önskar jag kunde göra om de åren. Ändrat på allt för jag saknar honom.

Nu har jag bara minnet av hans galna skratt, lysande bruna ögon, varma hud och has välkomnande doft av hemma. Han är en av de människor som fått mig att inse att jag förtjänar saker. Han älskade allt med mig och hur mycket jag än förstörde brydde han sig alltid.

Om man hittar en person som älskar en trotts alla ens brister ska man inte kasta bort dem som jag gjorde. Mina vänner (speciellt Victoria) skulle säkert försöka övertyga mig om att han med gjorde mycket fel. Och ja de gjorde han. Men det vet inte hela sanningen, folk utanför ens förhållande kan aldrig helt förstå vad som faktiskt hände eller vad man kände. De hör bara det man berättar och bildar sig en uppfattning och ibland glömmer man vad man själv känner. Och om jag är helt ärlig så ligger jag vaken mitt i natten och längtar tillbaka. Jag älskar att va singel, klara mig själv och bara leva. Men när det blir mörkt och jag är ensam saknar jag hans armar om mig, hans läppar och hur han alltid viskade hur mycket han älskade mig.

Men utav detta har jag vunnit en hel del med och han är fortfarande en underbar vän. Så jag antar att jag vill få en sak sagt mer än något annat och det är att om en person verkligen älskar dig stannat personen kvar. Hur jävla fel du än är.

/Irma