The Ex File,
Kategori: Allmänt
Så egentligen skulle jag lägga upp en deppig text med ord som handlade om mitt ex. De skulle långsamt förklara hur jag saknade honom och hur fantastiskt underbar han var. Hur det plågade mig att vi inte var vänner och att jag en ganska lång period nu mått sämre när han inte varit där.
Men vet ni vad fuck that shit!
Istället för att publicera den extremt sanna texten hällde jag upp en nyttig mängd vittvin och sitter nu och lyssnar på arg tjej musik. För vet ni vad? Känslorna suger inte egentligen, inte så mycket att jag vill sjunka ner i ett stort svart håll och dö. Jag kan lyssna på ledsamma låtar 24/7 och gråta men sanningen är den att det var mitt fel att mitt ex är mitt ex.
Jag gjorde slut typ tusen miljoner gånger. lekte jojo med hans känslor och jag tänkte inte ens på det. Nej för jag var ego då. Men nu när jag vet att han har en tjej på g ska jag då verkligen sitta och lipa när han har chansen att bli lycklig? Hell no!
Jag ville va singel med mina vänner och ja jag kanske hatar miss chicken nugget face (okej lögn she is so so pretty) men jag menar hatar man inte sitt ex så hatar man ju sitt ex ny parter. Nästan 100% av alla fall jag känner till i alla fall.
Och helt ärligt så där perfekt som jag minns honom var han inte. Jag menar jag vill bara komma ihåg de bra sakerna för att han är underbar, de är han. Men jag menar han hade sina dåliga sidor och vårt förhållande hade definitivt det.
Så jag kan gå runt och va avundsjuk hur mycket jag vill men ärligt han är inte den jag vill ha mer. Möjligen som en jätte bra vän men inte som pojkvän. Ärligt jag vill ha en kille som är bra för mig, en kille som vågar stå upp för att han gillar mig, en person som accepter all my crazyness och som älskar mina vänner. Jag vill ha en hel massa galenskap, varma känslor och framför allt så vill jag hitta någon ny. Starta om från början, borta från all drama.
Så jag tänker inte riva mer på såret som är mitt föra förhållande utan låta mitt hjärta domna av de här känslorna. Lära mig att leva med att mitt förhållande gick åt helvete av många anledningar och att allt faktiskt inte är mitt fel. Kanske bara 85% eller något.
Helt ärligt så ger mina vänner mig allt jag behöver och sakta men säkert börjar jag bli en sjukt mer självsäker person på egen hand. Det är de jag känner är viktigt just nu, att lära sig att leva utan ett förhållande. Att lära sig att vara själv och känna sig okej med det.
Så ny ska jag dricka upp och gå och lägga mig. imorgon väntar ännu en lång dag och förhoppningsvis en lite saftigare story än detta!
/Irma
