Are we sluts?
Kategori: Åsikter
Jag har ofta tänkt på vad som definierar en slampa och vad som inte gör det. Jag som tjej är omringad av andra tjejkompisar som precis som jag vill göra som de vill. Vissa av mina vänner ligger med många killar medan andra fortfarande är oskuld. Saken är den att jag faktiskt gillar dem alla och jag är faktiskt stolt över var och en av dem.
Som en X samhällsvetare har jag under tre år blivit ganska vann vid att diskutera olika ämnen men för mig är den eviga frågan vad är det som faktiskt skiljer killar och tjejer i denna frågan.
Jag antar att jag har denna inre diskussion eftersom jag är rädd som så många andra att faktiskt bli kallad för slampa. Men jag menar är det inte så att det faktiskt är vi tjejer som kallar varandra för slampor, att det är vi själva som faktiskt sätter gränsen för vad en slampa menas med.
Jag har vänner som kallar varan för slampor, där den ända skillnaden på dem två är själva antalet killar de har legat med. Detta menas med att de har samma attityd och samma mål a.k.a att ha sex när de vill och med vem de vill.
Detta gör mig en aning förvirrad och irriterad. Jag menar vi sätter denna stämpeln på oss själva så killar har plötsligt tillåtelse att spela på vårat självförtroende och samvete.
Jag menar efter vissa nätter, när man vaknar bredvid den där personen vilken det nu än är. En främling, en vän, ett x eller bara en KK måste ni ändå erkänna att man ibland känner sig billig. Inte bara billig utan smutsig, ångestfyllda och ledsna. För mig är det för den där krypande vetskapen att han som ligger bredvid kan låta alla veta att han haft sex, få några high fives och sen gå vidare med sin dag.
Medan jag kommer gå runt och oroa mig för vilka som kommer att få veta. Om historien kommer ändra sig och få mig att framstå billigt. Kommer hans vänner se på mig som en lättfotad idiot? Men jag undrar samtidigt hur vi tjejer kan se upp till kvinnor som Samantha Jones och Bridget Jones men ändå tillåta oss själva att ens yttra orden slampa, lättfotad, hora och mycket, mycket mera.
Jag antar att det ända man kan göra är att sluta bry sig om vad folk säger bakom ens rygg. Speciellt om de är samma ”skrot och korn”. Gör som Samantha gör, gå rackryggad och ta det du vill ha. Jag behöver inte höra ”yeah do it like a dude!” för jag menar varför kan jag inte bara få göra vad jag vill och vara precis den jag är?
/ Irma
